Idag fyller Martins brorson Jimmy 18 år. STORT GRATTIS!

Hösten har visat sig från sin bästa sida idag med klarblå himmel och hög luft. Vi gjorde ett besök på Klövsjö höstmarknad där vi köpte tyg, bröd och starka goda lokalproducerade ostar innan vi åkte hem och kollade så att våra gäster hade det bra. Och det hade de. Full aktivitet med altanbyggen utanför vagnarna och alla var överens om vädret.... det underbara vädret.... Börje har snyggat till en "vattenpost" som ska användas till förråd och två nya spikebodar har kommit på plats..

Äntligen får jag andas klar Härjedalsluft igen och Sonfjället ligger vackert som innan jag åkte. Min lunga håller ihop och jag är lycklig. På campingområdet har det kommit ännu en vagn med spiketält och ikväll väntar vi fler gäster. Det rullar på..... Jag har lovat att vila och ta det lugnt så idag har jag bara jobbat halvdag. Det tog en stund att gräva mig igenom posthögen men nu kan jag gå hem med gott samvete och vila, tills våra nya gäster dyker upp.

I morgon är det marknad i Klövsjö. Och just ja. Det är sista dagen för Ekbergs Outlet i Vemdalen och det innebär ordentlig rea. Tror att det var halva priset på allt. Får nog göra ett besök där också..

Solen strålar! Linda och Sandra är ute på långtur med hästarna och vet ni, jag är faktiskt inte ett dugg sugen på att följa med. Typ.

Trevlig helg alla!

Piggare idag. Och rastlös. Enligt doktorn ser lungan bra ut så jag hoppas få ta ur dränaget under dagen för att se om den håller ihop på egen hand. Det vore skönt för jag klättrar snart på väggarna här inne på avdelningen. Sen vore det ju trevligt att få komma hem och se hur det ser ut, för att kunna ge er lite annan information än bara om värsta sjukhusmiljön. Jag kan snart allt om mina rumskamraters sjukdomshistoria, toalettvanor och familjeförhållanden och skulle hellre vilja veta hur det ser ut när det lyser marschaller vid vagnarna eller om Sonfjället ligger i dis under morgontimmarna.

Igår fick jag ett mail från en av våra "stamgäster", en fotograf som förälskat sig i Sonfjällsbygden och speciellt då i området runt Råndalen. Han skickade några underbara bilder som vi fått löfte om att använda på vår hemsida, och jag tänkte visa er en otroligt fascinerande bild. Se här vad naturfotograf Jan Ring (naturkort.se) fick ta del av vid vägkanten strax utanför Linsell..

Visst är hon vacker, den honan. Om man zoomar in bilden ordentligt är det nästan så att man ser skräcken i ögonen på sorkarna. Men hennes valpar blev nog mätta när hon kom hem..

Nej, nu ska jag vänta in ronden. Igår var min bästa familj här och hälsade på mig. Fick massor av energi av att träffa dom och Sandra hade bakat ljuvliga kanelbullar (som jag smaskat i mig allihopa).

Kollade förresten besöksstatistiken nyss. Det verkar som att fler och fler upptäcker bloggen och vi ökar antalet läsare hela tiden. Kul! Lägg gärna till oss på facebook också så har ni full koll på vad som händer på campingen.

Ha en bra dag! Här i Östersund regnar det.

Det verkar vara fart nere på campingen och livet rullar liksom på även om jag inte är där. Konstigt. Jag som trodde att jag var oumbärlig. Linda sköter bokningar och Martin servar de gäster som är där. Det ramlar in anmälningar till vinters förarbevisutbildningar och vi räknar med att köra första kursen så fort snön kommer.

Jag ligger tjudrad vid väggen igen, med en slang som suger luften ur lungsäcken. Ska ligga så tills på eftermiddan då det är dags för röntgen igen. Sen får vi se vad det visar. Förhoppningsvis är lungan tät snart och orkar jobba på egen hand så att jag kan få packa och åka hem. Det är jobbigt att ligga stilla. Men nyttigt kanske. Jag har ju i alla fall tid att planera vinterns aktiviteter. Alltid något. Och idag kommer min rara familj hit och hälsar på. Sandra har visst bakat bullar till mig. Underbara unge.

Det regnar i Östersund och jag ligger kvar i sjuksängen på trettonde våningen, alldeles stilla och tittar ut genom fönstret. Doktorn var nyss in och han sa att "-Sånt här kan ta tid. Räkna med det..." Röntgenbilderna visar att lungan fortsätter att expandera och laga sig, men de vill vänta tills i morrn innan de kan säga om man kan ta bort dränageslangen. Tills dess är det bara att ligga stilla, vila och försöka få tiden att gå. När sen lungan fungerar kommer nästa bekymmer och det är den trasiga ryggkotan. "Månaders konvalecens", säger doktorn och det klingar faktiskt värre i mina öron. Vad det sen innebär i praktiken återstår att se. Ska man se det positivt så betyder det väl kanske att jag slipper dammsuga på ett tag. Vi får se. Allt brukar ordna sig. Till helgen kommer fler vintergäster och då hoppas jag att jag är hemma och kan ta emot dom.

Inga bilder idag. Ni vill förmodligen inte se droppställningar och gula sjukhusfiltar men det är det enda jag har omkring mig just nu så......

Ha det gott, kamrater. Hoppas vi ses snart igen!

Det blir liksom inte alltid som man tänkt sig. Tidigt på lördag morgon skulle jag och tjejerna ta en härlig ridtur i solen, innan det var dags för alla aktiviteter på campingen. Så långt allt väl. Pigga hästar och strålande solsken verkade vara en perfekt kombination, men en alltför pigg och busig häst lät mig bara landa i sadeln innan han brallade iväg med krum rygg och huvudet mellan frambenen. Fem sekunder senare landade jag med ett ordentligt brak på marken och fick tugga grus medan jag tappade luften och blev liggande raklång. Tog mig dock upp för egen maskin men kände att kroppen inte riktigt var med mig. Jag försökte inte ens kliva upp i sadeln igen då hela jorden snurrade, utan vinkade av tjejerna som red iväg på sina hästar medan jag blev kvar i stallet. Mockade några boxar men gav upp och åkte hem. Tänkte att det var bäst att hålla igång och inte sätta mig ner, för då hade jag aldrig tagit mig upp igen, så jag tog två alvedon och stapplade runt på campingen under dagen i väntan på att värsta värken skulle gå över. Lotsade traktorn, la rakfisken i blöt och umgicks med gästerna så gott jag kunde för att inte tänka på det onda, men någonstans i bakhuvudet kände jag ändå att jag borde ringa sjukvårdsupplysningen för att kanske få gå upp på vårdcentralen och bli röntgad. Det gick bra att andas in trots att det gjorde ont men längst in i det djupa andetaget kom en svag rossling från lungan så jag fick helt enkelt ge mig och lyfta luren. Sköterskan svarade med skarp röst: -Åk in till Östersund direkt!
Så jag grät en skvätt över alltings jävlighet, gav Martin och Linda i uppdrag att koka potatis och umgås med gästerna och satte mig sen i bilen och åkte. Efter ett antal timmars väntande på akuten och senare på röntgenbilder kom så en snäll doktor in i rummet och berättade pedagogiskt (och en aning förmanande) att jag tryckt ihop en ryggkota av den hårda smällen. Bara den smärtan borde ha gjort att en varningsklocka skulle ha ringt, tyckte hon. Dessutom hade jag punkterat ena lungan och fick direkt order om att åka upp på intensiven för att sätta thoraxdränage (en slang in i lungsäcken för att tömma ur luft och reparera lungan igen).....
Så här ligger jag nu ett dygn senare. Alldeles stilla. Jag har vansinnigt ont där slangen sitter men klarar mig fint med hjälp av morfin. Enligt dagens röntgenbilder har lungan börjat fyllas och i morgon får vi se hur det ser ut igen. Rosslet har dock försvunnit och det är lite lättare att andas så förmodligen är jag redan på bättring.

Tänkte bara berätta det för er ifall ni undrar vart jag tog vägen igår, eller varför jag inte svarat på era telefonsamtal idag. Många har i alla fall hört av sig och TACK för er omtanke. Jag ska försöka krya på mig så fort jag kan och till er som kommit med kommentarer angående hästar vill jag säga: NEJ, jag kommer inte att sluta rida bara för det här. Hästarna är en del av mitt liv och nu när jag äntligen fått chansen att ha häst igen ska inte en busig unghäst i tävlingskondition som bara försökte göra av med sin överskottsenergi få mig att sluta. Tvärtom. Det sporrar mig ännu mer att få åka hem och börja jobba med honom. Han kan ju inte rå för att han, som är avlad att springa fort och tränad i toppkondis blir "avställd" en vecka utan daglig motion och att en tokig otränad medelålders tjockis inbillar sig att han ska "vara snäll och stå still".... Så funkar det inte.

Men nu ska jag först försöka bli frisk. Doktorn sa "några dygn" innan de vet om lungan håller ihop så jag får snällt ligga här och vila. Ryggkotan läker förhoppningsvis under tiden och sen får vi se. Jag jobbar vidare från sjuksängen och hemma på campingen får Martin och Linda ta hand om markservicen. Det ska nog gå bra.

Jag hoppas i alla fall att ni alla fick en trevlig helg. De allra flesta har nu kommit på plats och jag hann faktiskt med att ta några bilder på lördagens aktiviteter ute bland vagnar och spiketält. Håll till godo. Nu ska jag få en liten trevlig injektion och sen sover jag nog gott i natt. Vi ses snart!

Sådärja, nu börjar de rulla in, mina vintergäster. Plötsligt lyser utebelysning, marschaller och eldkorgar på området och folk rör sig nyfiket mellan vagnarna för att hälsa på nya och gamla vänner. Vi tog en kvällsrond i den kyliga höstkvällen och blev bjudna på både varma välkomstkramar, jäger och kall pilsner. Underbart!
Sandra har varit förkyld och legat till sängs i några dagar och nu börjar jag känna av eländet också. I går kväll lyckades en gäst backa på en elstolpe ute på området så jag fick leka jourhavande elektriker och tillbringa några timmar ute i den iskalla höststormen, febrilt letande efter rätt proppskåp (Det finns ju ett antal där ute!) så att vi kunde koppla bort den trasiga stolpen. Det var lättare sagt än gjort men envis som jag är så (med stelfrusna fingrar) gick det ju bra till slut och nu kan jag hela j-vla elschemat utantill..... Martin och Linda har varit i Sundsvall på jobb och kurs hela veckan men nu har de äntligen kommit hem och ordningen är återställd. Tur, för någon vaktmästare blir jag aldrig. Än mindre elektriker...

Jo... en bild.... Sandra med två av våra hästar...

Tillbaka i tjänst efter en härligt ledig helg. Nu har receptionen öppet vardagar 9 - 12. Välkomna in!

Det har varit en lugn och skön vecka, med tyskar, holländare, norrmän och svenska husbilar som besökare och de har verkligen fått prova på varierande väder i Härjedalen. Underbar höstsol med klar luft, skyfall och stormvindar. Bär- och svampplockare, fjällvandrare och naturfotografer samsas med jägare i våra skogar och det verkar som att alla älgjaktslag haft god lycka även om det regnat ordentligt vissa dagar.

Vi är på besök hos mina svärföräldrar över helgen. Passade på att vila oss med en shoppingresa medan Sandra hälsar på sin pappa. Lämnade Linda hemma för att ta hand om campingen, och det lyser visst mysigt i några åretruntvagnar nu (enligt kvällens rapport från henne). Nästa vecka (och helg) kommer det ett helt gäng så snart är alla på plats. Gôtt, säger vi....

Trevliga och tråkiga saker har hänt de sista dagarna. Det tråkigaste var flygolyckan i Ryssland, med min hemlige kärlek Stefan Liv bland de omkomna. Verkligen en tragedi och vi tänder ett ljus för honom.

Förutom det känns livet hyfsat. Återkommer...

Jag trodde att sommarsäsongen var liksom över nu, men det rullar in några gäster varje kväll, med husbil, vagnar eller tält. Det är fortfarande så där ljummet varmt på dagarna men kvällarna känns mörka och höstiga. Vi går på halvfart den här veckan och i helgen har vi stängt. Sen är det bara att ladda om för inom ett par veckor har de flesta vintergäster kommit på plats och då blir det full fart igen, i alla fall på helgerna.

Har spelat Familje-Geni nu ikväll. Sandra vann. Linda kom tvåa. Martin trea. Jag sist. Med barnfrågorna. Jo men visst, det känns helt okej..... typ......

Underbara höstiga dagar med klar luft och sol. Livet känns rätt okej faktiskt.

Sandra har snart gått första veckan på sin nya skola och hon kommer hem med ett leende varje dag. Det kan förstås bero på att det är dags att byta om för att tillbringa eftermiddagen i stallet. Det kan va så. Förmodligen är det så. Hon älskar att pyssla med sin pigga ponny och ännu bättre är det nog nu när vi plötsligt har tre hästar att rida och ta hand om.
Höstens gäster på campingen är självgående så vi bara checkar in dem och sen klarar de sig alldeles själva. Receptionsdörren är därför låst ännu en vecka och vi passar på att greja ute i det fina vädret. Martin och Börje har snart gjort klart garaget och Roger har röjt och klippt överallt. Just nu målas staketet vid gungorna och sen ska dörren till grillkåtan få lite fin färg. Jag har fullt upp att städa stugor och på måndag är det dags att ta tag i servicehuset. Har guidat några nya vintergäster på plats och nu i helgen kommer det nog fler. Glöm inte upptaktshelgen 17-18 september, då vi har knytkalas och mingel på området (lördag eftermiddag). Surströmming, grillat eller något annat gott att äta. Själv har jag lovat att prova rakfisk, Norges motsvarighet till surströmming. Det kan bli spännande. Får ladda med mycket snaps så ska det nog gå bra....

Nej, ut i solen nu. Som sagt, livet känns rätt okej. Hoppas vi ses snart!